Nu är jag här. Mitt i det varma bergiga Afrika. Det känns fortfarande lika overkligt, och när planet cirklade sig ner genom luften mot de gröna kullarna i Rwanda var jag tvungen att nypa mig hårt i armen. Drömmer jag?!

Det senaste dygnet känns som två veckor, så mycket som jag har upplevt och så lite som jag har sovit. Flygresan gick bra bortsett från att jag inte gillar att skaka runt i luftgropar på 11.000 m höjd mitt i natten. Belöningen kom med den magnifika soluppgången över Sahara tillsammans med en kopp te. Addis Ababa framträdde en stund senare ur soldiset som fem nyanser i brunt: jag har aldrig förr sett ett så sönderbränt landskap, med bruna åkerlappar och uttorkade flodbäddar som sträckte sig ut i oändligheten. Nästa etapp mot Kigali var behagligare med de fascinerande bergen, sjöarna och floderna där nere under molnen.Rwanda är verkligen de tusen kullarnas land.

Vi pustade ut en stund på hotellet efter en lång natt. Mitt rum är stort och ljust med altan och myggnät. Vi åt lite mat i en hydd-resaurang och sen for vi iväg för att se kulturcentret där vi ska spela och lära ut teater. Det är en obeskrivlig känsla att susa med öppna fönster genom en främmande stad med alla dess exotiska dofter och ljud. Bilar som tutar, cyklister med stora emballage på huvudet, barn som springer med och vinkar glatt. Byggnaderna var mycket fina och innehöll både scen, workshopslokaler och bibliotek -tom en bokbuss! Anna Höglund hittade en av sina böcker översatt till Franska i den och hela sällskapet jublade: det blev till att signera!

Under ett möte gick vi igenom alla detaljer om upplägget tillsammans med arrangörerna. De har ordnat fram både 15 kg lera och en projektor åt mig, så jag är nöjd. Klockan blev 18 och mörkret föll hastigt därutanför. Plötsligt fick jag syn på två par nyfikna ögon i dörröppningen. Det var två små pojkar, kanske 3 och 5 år gamla, som studerade oss fascinerat. Efter en stund gick den minsta fram till Kristoffer, en av skådespelarna i gruppen, och tog honom i hand. Den äldre hängde på och snart hade de andäktigt skakat hand med oss allihop.

Sist denna innehållsrika dag kom Jörgen förbi hotellet med två gorillatillstånd för den 15 juni: min dröm går i uppfyllelse!