Lägger idag sista handen vid förberedelserna till min workshop. Täcker upp för varje sekund jag har till mitt förfogande där nere, medveten om att allt kan behöva justeras på plats och att en del kanske aldrig kommer med. VIKTIGAST är dock huvudsyftet, kärnan i det som jag vill förmedla: Hur berättar jag min historia? Sedan får resten halka med bäst det vill.

Jag läser en fantastisk bok om en amerikansk kvinnas liv i Rwanda mellan åren 1949-2006. The land of a thousand hills är både en lovsång till landet och ger samtidigt kunskaper om folkstammarna och konflikterna mellan dem. Folkmordet 1994 föregicks av en mängd komplicerade skeenden under flera hundra år, där det ena folket efter det andra kolonialiserade landet. I interaktionen dem emellan uppstod förstås maktkamp och spänningar, och det ena ledde till det andra. Om man bortser från moraliska aspekter, och ser det ur ett rent behovsteoretiskt perspektiv, är det fullt förståeligt att folkmordet ägde rum. Jag tror det är viktigt att känna till de omständigheterna när man reser dit. Att som utomstående inte döma.

I´m still confused, but on a higher level!

Alltså den här workshopen. Nu har jag förberett mig i månader för fyra dagars aktiviteter... plötsligt inser jag att allt jag har planerat omöjligt kan genomföras på fyra dagar! Dessutom säger alla (oberoende av varandra) att i Afrika måste man räkna med att inget blir som man tänkt sig och att all planering plötsligt måste göras om (som i en vanlig svensk högstadieklass, tänker jag). Men bättre att ha för mycket än att stå där med brallorna nere och inte ha något mer att ge.

Bland annat har jag skapat tre (TRE!!!) presentationer av bildmaterial. En superpedagogisk om dockmakeri (se bilden) och två mer inspirerande om teaterformen. Det gör mig beroende av teknik, men jag tycker det är värt risken.

F.ö. så har skofrågan löst sig men inte gorillafrågan. Inte heller valutafrågan, men enligt Stefan så finns all sån info på CIA:s hemsida... jaha.

Nej jag tuppade inte av. Med hjälp av föda-barn-andning kan man komma långt!

Just nu råder vacuum. Lugnet före stormen? Allt hänger i luften: påbörjat, ofärdigt. Jag försöker tränga bort stora läskiga viktiga frågor om hur jag ska klara av uppdraget genom att fylla tankarna med trivialiteter. Som vad man har för sorts skor i Afrika. Ja, ni ser.

Jag läste på UD:s hemsida att det finns trådlöst Internet i hela Rwanda. Verkar helt otroligt: ett bergigt fattigt land mitt i Afrika! Men har de el? Jag hoppas i alla fall kunna blogga under hela min vistelse där.

...om vad de har för sorts skor.

Sista vaccineringen imorgon: kanske. Om jag tuppar av, som förra gången jag var där, kan de inte ta alla tre sprutorna vid samma tillfälle. TRE sprutor: det är fruktansvärt. Värt att frukta, alltså.

Det finns annat jag fruktar också. Vem har inte läst Mörkrets hjärta och andra skildringar av "den mörka kontinenten": hur ska man kunna frigöra sig från sådant? Jag låter förnuftet tala genom att inhämta adekvat kunskap om ett land med en rik historia. Ett land som kämpar för utveckling och enligt utsago har hunnit långt på kort tid. Utmaningen ligger i att försöka förstå den komplexa sanningen utifrån olika berättelser, olika perspektiv. Det är en stor ära för mig att de har bett mig komma dit för att lära dem uttrycka sina berättelser genom dockor. Jag känner mig ödmjuk inför uppgiften!

Jag förbereder min workshop genom att skriva listor på material, beställa litteratur, skapa bildspel och plugga teaterhistoria på engelska. Samtidigt pågår förberedelser av en helt annan karaktär: min vän i Kongo försöker fixa gorillatillstånd åt mig den enda dagen som är vikt åt sight seeing. Häromdagen fick jag ett sms som löd "tillstånden för den 15:e är slut. jag försöker den extra ordinära vägen, men det kan ta lite tid". Jag håller tummarna!

Tre veckor kvar nu tills vi lyfter mot Afrikaland. Det känns overkligt.

Högst påtagligt är dock koleravaccinet i magen, den kasherade katten på bordet som är ett slags test, tankar som snurrar dygnet runt om teaterfraser på engelska och om de dimhöljda bergens gorillor... och så den nya gröna ryggsäcken som liksom glänser, och flygbiljetten som ligger och bara finns till i en mapp. Men verkligt: nej, inte än.

..inte än.